Filosofiska i Skarpnäck

 

Skolavslutning 12 juni 2024, tal av rektor Lisa Eklöv

195 000  

Så många pappershanddukar har gått åt under året här på skolan. Några per elev och dag vid toabesök och handtvätt inför lunch och mellanmål. Har lika många tankar tänkts, eller tal räknats, eller nya ord lärts? 

Pappershanddukar har vikt, volym och pris och vi skulle åtminstone i teorin kunna räkna ut hur många träd som gått åt för att tillverka dem. Med tankar, kunskap och bildning är det mer svårgreppbart. Vi kan inte få fram antal, vikt, kilopris eller liknande. Men visst känner vi att kunskapande har skett? 

För att kunskapandet ska kunna ske här i skolan krävs en massa infrastruktur och logistik, dit pappershanddukarna hör. Johan beställer hem och stuvar in i förråd, Erick fyller på på toaletterna, Asmin ser till att det finns i matsalen, Ibbe tar hand om emballaget.  

En del teknikoptimister ser framför sig att AI kommer att sköta lärandet i framtiden. Elever sitter hemma med personlig AI-mentor via skärm. Alla är fria i tid och rum och väljer när de kopplar upp sig och lär sig i sin takt. 

Åh, tänker vi när det är bökigt med allt det praktiska, hur skulle det vara att slippa hålla på med köket, städningen, disken, torkskåpen, all leran i trapphuse, alla kvarglömda kläder… Tänk om vi skulle slippa beställa papper och serva kopiatorerna. Ingen skulle klottra på bänken eller slänga godispapper i trapphuset…. det skulle ju vara alldeles, alldeles….. förfärligt! 

Vad vore vitsen med allt lärande om var och en satt hemma med sin skärm? Vad är vitsen med att förkovra sig exempelvis i svenska språket om vi inte möter varandra och kommunicerar? Vad är vitsen med någon kunskap alls om vi inte delar själva tillvaron med varandra? 

Ja, fast ändå: om alla sitter hemma kan ingen knuffa någon annan, paja någons koja, fälla taskiga kommentarer… Sant, men ingen människa är en ö, vi hänger ihop på gott och ont. Vi är förbundna, gör varandra ledsna såväl som glada. Vi blir irriterade på varandras olikheter och stör oss ibland (även om de flesta i teorin säger att olikhet är bra).  

Även om alla inte trivs i skolan är det nog det bästa vi har kommit på för att träna samvaro, demokrati och upprätthålla värden tillsammans, utöver själva kunskapandet. Ensam på en öde ö behövs ingen empati, hänsyn eller solidaritet. Tillsammans i en skola behövs massor av sådant. Och oj, vad vi tränar på att möta varandra med acceptans och välvillig tolkning.  

Vi tror att värden har betydelse, men de är färskvara och behöver ständigt hållas aktuella. Det gör vi genom att resonera med varandra och genom att gå till dem som tänkt före oss. Standing on the shoulders of giants sa Newton.  

Genom filosoferna är vi förankrade bakåt i tiden. Även detta läsår har vi på storsamlingarna bjudit in tänkare som hjälpt oss att bena ut grundläggande frågor. Vi har som bas valt att utgå från den idéhistoria som återfinns på västerländska lärosäten. Det är betryggande att tänkare före oss redan tänkt på en massa grundläggande frågor, och vi kan fylla på med nya exempel. Snävt kan någon tycka, att vi håller oss inom en viss tradition och inte tar med hela världen. Successivt vidgas dock fältet och olika tänkare inkorporeras.  

Panta Rei – allt flyter lärde oss Herakleitos. Vi flyter omkring i tidens flod och kastar ankar för att stanna upp, vila och ta ut riktning innan vi fortsätter färdas. De gamla döda filosoferna är våra ankare som vi lägger till med här och där, de förbinder oss med en stabil grund. Det kan såklart finnas andra ankare, kanske ännu bättre, men funktionen är densamma: något som håller oss förankrade så att vi inte driver iväg för långt utan riktning. Ankare styr inte. De stabiliserar.  

Pappershanddukar var knappast något de gamla grekerna sysselsatte tankarna med… vad handlade deras praktiska bestyr om månntro? Varje tid har sina spörsmål, men bortom/under/ovan svävar mer eviga frågor och det är de frågorna vi vill åt.  

Filosofer och pappershanddukar, vitt skilda, men lika viktiga för vår verksamhet.  

Både medarbetare och elever tycker nog ibland att rektor är jobbig som utifrån miljöhänsyn och ekologi tjatar om omsorg om allt material: ”slösa inte på papper, vatten eller rengöringsmedel, kopiera mindre, plasta inte in, släng inte mat, återanvänd så mycket som möjligt…” 

Men att vara medveten om sin omvärld innefattar ju att tänka noga och visa omsorg även om den materiella världen, kanske främst den biologiska.  

Att 195 000 pappershanddukar gått åt känns förstås hemskt för en ekologiskt intresserad person, men existentiellt sett är det helt klart värt för att vi ska kunna vara här och verka tillsammans!  

 

 

Skolavslutning 9 juni 2023, tal av rektor Lisa Eklöv

Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större är ett känt citat av Thomas Thorild som levde på 1700-talet.

Såväl ’fritt’ som ’rätt’ är dock två ganska knepiga ord som vi i princip aldrig använder i filosofiska resonemang. Däremot använder vi här på skolan ofta att tänka noggrant.

Vad är att tänka noggrant?

Jo, ungefär som vi menar med noggrant utförande i exempelvis hantverk: Använder du lämpliga verktyg och bra teknik? Lägger du ned tillräckligt med tid?

Det vill säga: använder du logik och stringens? Är du noga med orden?

Håller dina argument, hänger tankarna ihop, kan du skilja tanke och känsla? Varför tänker du som du gör, vad grundas ditt resonemang i?

Sannolikt var det också det Thorild menade: Använd rätt verktyg, logik och stringens. Det handlar inte om ”rätt” uppfattningar/åsikter.

Att grunda sitt resonemang: Grunden är just det viktiga ordet här. Jämför med en husgrund. Behövs den? Ja! För att huset ska stå stadigt behövs en solid grund.

1962 infördes i Sverige benämningen grundskolan och dess kärna är grundläggande kunskaper. Varje generation och varje individ måste bygga sin grund, även om vi hjälps åt. Onödigt kan tyckas att var och en måste bygga en egen grund. Kan vi inte bara ärva det våra föräldrar byggt? Jo, lite, i vissa fall. Vi kan dra nytta av vad tidigare generationer gjort och exempelvis använda miniräknare i stället för räknesticka. Riktigt varje steg måste inte varje generation erövra. Men själva bildningsgrunden kan vi inte överföra eller ärva…. Varje person måste göra sin bildning, bygga sin grund… självständigt och också med hjälp av andra, i direkt dialog eller via text och andra medier som kan överbrygga tid och avstånd.

Detta läsår har vi tänkt en del tillsammans med gamla tänkare, de döda personer vars porträtt sitter på våra dörrar. Förhoppningsvis har ni läst skolkatalogen noggrant och befäst lite idéhistoriska perspektiv. Vi är ju fast i vår egen tid och vår egen kontext, men det är faktiskt ganska otroligt när man tänker efter att vi kan dela tankar med olika generationer, ända tillbaka till försokratikerna! Och det bara med hjälp av ord. Bokstäver i följd.

Bokstäver måste ses som en mycket betydelsefull del av grunden.

Men vi har också tänkt tillsammans med AI senaste tiden. Och vi har tänkt mycket på digitalisering kontra det analoga och hängt med i debatten om handskriftens betydelse. Det kan kännas onödigt att kämpa med handskrift när ett digitalt tangentbord är så mycket enklare. Det kan kännas onödigt att traggla multiplikation och fakta när allt

finns på nätet. Men för att det ska bli bildning behöver vi ha kunskapen inom oss. Okej med grundläggande kunskap, men är det verkligen nödvändigt att tänka noggrant?

Visst kan man väl ha ett meningsfullt liv utan att tänka noggrant? Det kan väl till och med kännas onödigt att tänka överhuvudtaget när AI kan göra det åt oss?

Men vänta, vad är det egentligen som gör oss till människor? Vad är vi om vi inte längre tänker, och inte tänker noggrant?

Ordet ’tänka’ kommer från fornsvenskans þakk, och är besläktat med ’tack’. Samma förhållande mellan tack och tänka råder även i engelska (think – thank) och tyska (denken – danke) och själva ursprungsordet har med ”nåd” och ”välbehag” att göra.

Tack för alla egna och delade tankar detta läsår! Tanka på med nya intryck nu under sommaren när tankarna kan få sväva friare, ta omvägar och landa på oväntade platser (särskilt utomhus där det är oändligt högt i tak). Vi pedagoger är då inte med och petar och styr i olika riktningar, så passa på att tänka utanför boxen så mycket ni vill!

I augusti ses vi igen och fortsätter tänkandet tillsammans!

---

Sommartal av rektor Lisa Eklöv, 10 juni 2022

Efter att elever i åk9 framfört Mental istid med Ebba Grön från 1981 spann rektor vidare:

1981 gick jag i första klass och jag har varit i skolans värld alltsedan dess: 40 år nu. Var skulle jag annars vara? Här finns ju allt: Punk, pennor o papper. Lek, läxor o lärande. Reflektion, rörelse o relationer. Känslor, tjat o chanser. Betyg, brandövning o bildning

Mental istid är en deppig titel: de sjöng: Hon är moder dator, Den nya tidens centrala punkt, Hon korrigerar ditt Centrala system, Så du passar in i tidens gång, På avstjälpningscentralen, Spelar ingenting längre någon roll, Den nya tiden kom ju så fort, Mitt liv flimrar fort förbi, På ett datakort…

Men Ebba Grön fick inte helt rätt – allt ryms faktiskt inte på ett datakort.

Visst är datorn en central punkt, men faktiskt bara en punkt bland så mycket annat. Det som exempelvis sker här i skolan är långt större och betydligt mer oförutsägbart. Jag tänker inte bara på det som sker varje lektion via lärarens förmedlande, elevers tränande, gemensamt utforskande… utan också på friluftsdagar, studiebesök och kulturupplevelser med andra aktörer än lärare. Efter pandemin hade vi ett uppdämt behov av sådant och detta läsår har klasser vid ca 50 tillfällen upplevt kultur i olika former utanför skolan. Sådant berikar!

Ingenting spelar längre någon roll, hörde vi i Mental Istid. Ebba Grön fick fel igen:

Allt som sker i skolan spelar roll, inte bara det som blir till avgångsbetyg i åk9. Allting kanske inte känns meningsfullt i stunden, men vi vet att skola spelar roll, både för den enskilde och för samhället. (Det bekräftas såväl av forskning som av våra dagliga upplevelser av mening här på Filosofiska.)

Läsåret 21/22 började med resonemang om att tänka outside the box, men ändå inom gemensamma ramar. Raka ramar, men också den viktiga cirkelformen kom i fokus under hösten. Inte minst cirkulärt tänkande är väsentligt, exempelvis återvinning och återanvändning på riktigt. Men ofta är det svårt. Som idag: Vi har inte tillräckligt mycket porslin för att bära ut till dagens tårtkalas, och det skulle också bli ohanterligt med disken. Att be alla ta med sig hemifrån leder till en del krångel eller att många tar engångsmaterial. Tallrikar av palmblad känns trevliga men har fraktats ändå från Indien.  

Det blir idag en stor ”engångsmaterialskuld” som vi försöker kompensera på andra sätt. Kanske märks inte vår medvetenhet och vår idoga strävan gällande naturresurser när ni ser allt papper och annat eleverna tagit hem denna vecka. Men om ni visste vad mycket omdömesgill reflektion och handlingskraft som ligger bakom vartenda papper som används!

Inte sällan hamnar vi i hetsig dialog kring olika värden som ska balanseras. Dialog, debatt, och även fight dryftades på en storsamling om boxning, kontraster, vitt och svart. Vad är att tänka självständigt och hävda egen ståndpunkt, alltmedan vi behöver förstå varandra och lyhört nyansera oss? I varje diskussion aktiveras såväl kunskapstörst som empati.

Och är alla tankar och idéer lika viktiga? Vad skulle vi välja ut om vi bara kunde ta med oss vissa idéer in i framtiden? En av vårens storsamlingar gav en fin skildring av hur filosofen Husserls akademiska verk räddades undan nazisterna  i slutet av 1930-talet.  Tänk om Husserls livsverk hade fördärvats, och världen inte fått ta del av hans filosofi!

Både bildligt och fysiskt vimlar det av käpphästar här på Filosofiska. Hästigheten fick en egen storsamling med ryttare och häst-aforismer. Ett viktigt häst-uttryck är: man kan leda en häst till vatten men inte tvinga den att dricka.  Likväl är det skolplikt. Trots att människor verkligen är olika, har olika behov, och kommer olika väl till sin rätt i skolans värld, så är det något helt fantastisk att vi har en gemensam arena dit alla hör en period i livet. Tack vare det möts vi och tränar på att förhålla oss till varandra. Skolan är inte främst den enskildes angelägenhet. (Då skulle distansstudier i många fall funka bra.) Nej, skolan är en djupt kollektiv och demokratisk angelägenhet. För bildning krävs en social kontext.

Skolan är inte alldeles lätt att få till så att alla verkligen trivs och kan blomstra hela tiden. Men ändå: vad mycket vi faktiskt får uppleva och utveckla tillsammans tack vare att vi ses här varje dag! Vi ser fram emot att ses i augusti igen, men först det traditionsenliga tårtkalaset!

/Lisa

Rektor Lisa Eklöv sammanfattar hösten 2021:

Att tänka utanför boxen, men innanför ramarna, var temat för läsårsstarten 2021.

Varför vi behöver gemensamma ramar, men likväl personligt svängrum, är ett ständigt tema inom skolans värld. Under pandemin har dylika frågor ställts på sin spets och kanske har det lett till att vi blivit mer medvetna om hur vi hänger samman med varandra och hur viktiga de gemensamma ramarna är?

Under pandemin har vi känt oss lite avskärmade, instängda i vår låda, och märkt hur vi saknat intryck utifrån! Denna termin har vi så äntligen rört på oss igen: Det har varit segling med skeppet Constantia, vandring runt Flaten, regelbunden simning och Zumba på skolgården. Åk9 har samverkat med Kärrtorps Gymnasium och bland annat besökt KTH. Förutom Vikingamuseet, Naturhistoriska Riksmuseet, Cosmonova och Scenkonstmuseet har det blivit en del scenkonst på Turteatern, Unga Klara, teater Barbara, teater Fredag, Zebradans och Teater De Vill. Vilken ynnest det är att verka i en stad med så många intressanta institutioner!

Det räcker dock inte att göra en massa aktiviteter och få en massa intryck. Det som upplevs behöver bearbetas, helst både via reflektion och praktiskt skapande, för att kunna bli till lärande och bildning. Detta gäller även lärarna som behöver intryck och stimulans, möjlighet att reflektera tillsammans alltmedan lektioner och projekt skapas. Reflektion tillsammans i kollegiet har bland annat skett med filosofen Jonna Lappalainen som med Simone de Beauvoir som utgångspunkt resonerade om individ och kollektiv. Jonna Lappalainen talade också om bildning, praktisk kunskap och Aristoteles olika kunskapsformer: episteme, techne och fronesis, vilka samtliga behövs för balans och bildning. Ett projekt som involverade både techne och fronesis var lågstadiets FN-vecka med estetiskt skapande där Barnkonventionens artiklar omsattes i film, skulptur, drama, stop-motion och tecknade serier. Ännu mer av skapande och drama har det varit på mellanstadiefritids där en pjäs nu successivt tar form.

Mycket i skolan handlar om boxar, rutor, ramar, scheman och annat som byggs av raka streck. Men cirkeln, som senaste storsamlingen rörde sig runt, är också en viktig form i skolan: vi sitter i ring på golvet, vid cirkelrunda bord i matsalen, vi följer årshjul och gör en massa saker om och om igen, varje dag., varje vecka, varje år. Regelbundet återkommande inslag har betydelse för trygghet, rytm i livet och känsla av samhörighet i en gemensam tillvaro.

Idag firas Världsfilosofidagen och uppmärksammas hos oss lite extra, även om vi ju faktiskt firar filosofin varje dag!

Skarpnäck 18 november 2021

Länkar till inspelade presentationer som Filosofiska höll 2019 om hur vi arbetar med kulturupplevelser i undervisningen:

Kultur åkF-3

Kultur åk4-6